Allt du läser i tidningen är sant, utom i de
enstaka fall där du råkar ha förstahandskunskap.
Erwin Knoll
Igår såg Arbetarbladets löpsedel i Sandviken ut så här:
S-kvinnor vill peta Stefan Hedin
[Minns inte den exakta lydelsen men innebörden var ungefär så]
Min första tanke var – Vet folk att ”S-kvinnor” är en förening och att det inte betyder alla socialdemokratiska kvinnor? Jag vill verkligen inte bli sammankopplad med varken löpsedeln eller artikeln inne i tidningen.I artikeln kan man läsa att Hedin inte faller s-kvinnorna i smaken och att de vill markera att det finns flera duktiga män i partiet.
Gott så. Men en följdfråga borde bli hur man ska tolka att s-kvinnorna nominerat en enda kvinna till en presidiepost?
Finns det inga duktiga kvinnor i kvinnoklubben? Hittade de bara en enda duktig kvinna i partiet som skulle platsa som ordförande i en nämnd? Ska inte s-kvinnor påverka samhällsdebatten och de politiska besluten utifrån kvinnors perspektiv? Varför då inte nominera flera kvinnor? Osynliggörande?
Jag läser vidare i artikeln. Elisabeth Lindelöf säger:
– Att demokratin inte fungerar så bra är mer en organisationsfråga än en personfråga. Vi har ett grabbgäng som likt myskoxar sluter sig inåt mot sin ledare. Men jag påstår inte att det är Stefan Hedins fel att det blivit så. Problemet är att vi inom arbetarekommunen inte jobbat med demokratifrågorna på ett tillräckligt bra sätt och därför fått en organisation med ett grabbigt ledarskap.
I den socialdemokratiska ordförandegruppen är det hälften kvinnor och hälften män. Bland vice ordförandena är det samma förhållande. Vilket grabbgäng? Är jag måhända en av my(s)koxarna?
Monica har forskat mer om myskoxar och har också en del kloka kommentarer till AB-artikeln.
För dig som vill läsa ännu mera:
www.myskoxe.se