Idag hörde jag återigen kommentaren ”Jamen vi får ju inte kalla er för politiker, ni vill ju heta förtroendevalda.”
Jag har hört det förr och funderat på vad den åsikten kommer ifrån. Motivet ska tydligen vara att ”förtroendevald har bättre status”…
Håller ni med om det? För mig är en förtroendevald inte nödvändigtvis någon som sysslar med politik. Jag är t.ex. förtroendevald ordförande i min bostadsrättsförening. Alla som har fackliga uppdrag är också förtroendevalda. Men politiker är bara den som är förtroendevald till ett politiskt uppdrag.
Ibland används också begreppet folkvald för oss som har politiska uppdrag. Det kan ju vara rätt – men bara ibland. Folkvald är den som valts direkt av väljarna – ex vis den som sitter i kommunfullmäktige eller riksdag. En ledamot i en nämnd är däremot inte folkvald eftersom de aldrig står på några listor i valet, utan väljs av sina partikamrater och sedan av fullmäktige.
Jag får för mig att det är lite fegt att inte vilja kallas politiker. Är det för att det är så sammankopplat med ändelsen -förakt? Det kanske känns bättre att använda folk- eller förtroendevald – då kan man ju samtidigt lägga lite av ansvaret på väljaren.
Själv är jag politiker, folkvald till fullmäktige och förtroendevald, i första hand av mina partikamrater, till Kunskapsnämnden.