Den här veckan har det varit ”chockbesked” om nedläggning för byskolor i kommunen. I pressen alltså. Inte i verkligheten.
Reportrar och fotografer har besökt skolor, skolgårdar och klassrum. Pratat med lärare och elever. Oroat. Skrämt. Rört upp känslor. Byggt på politikerföraktet hos både nuvarande och kommande väljare. Och allting alldeles totalt i onödan.
Det är jävligt tröttande ska jag säga…
Det är ju budgettider nu. Vilket innebär att tjänstemän och politiker letar besparingar med ljus och lykta. Alla förslag bör upp på bordet för att synas och diskuteras. Helt i sin ordning tycker jag. Men självklart passerar både möjliga och omöjliga tankar på nedskärningar i en sån process. Det här med byskolorna var just ett sånt omöjligt förslag som inte blev mer än ett förslag.
Hur gick det till och vad hände? Jo, det tänkte jag berätta.
På Kunskapsnämndens möte i september presenterade skolchefen tjänstemännens budgetförslag. Då saknades ca 17 miljoner för att komma ner på ram. I den diskussion som följde föreslog Gunnar Häggström (folkpartiet) att man kunde flytta åk 4-6 i byskolorna till de närliggande större skolorna. Jag antecknade ett exakt citat av folkpartisten: ”Vi har i princip för mycket byskolor”.
Resultatet av folkpartiets förslag blev inte mer än att nämnden uppdrog till skolchefen och ekonomerna att räkna på vad det skulle ge i besparing.
I tjänstemännens budgetförslag på nämnden den 3 oktober fanns folkpartiets förslag medräknat. Enligt uppgift från skolledarna skulle det ge ca 415.000 kr 2007, att flytta åk 4-6.
Nämnden hade nu att ta ställning till om man skulle ställa sig bakom tjänstemännens budgetförslag. Jag argumenterade för, och föreslog, att vi inte skulle ställa oss bakom flytten av åk 4-6. Mina partikamrater i socialdemokratiska gruppen instämde och så gjorde också centerns Bengt-Erik Eriksson. Ingen annan ledamot var emot, (inte ens folkpartisten reserverade sig till förmån för sitt eget förslag) så det blev också nämndens enhälliga beslut.
Beslutet blev alltså: att nämnden INTE ställde sig bakom folkpartiets förslag att flytta åk 4-6 från byskolorna till närliggande större skolor.
Det där var vad som hände i nämndens verklighet. På Gefle Dagblads lokalredaktion hände istället detta.
Jag citerar Gefle Dagblad:
”Skoldagen är precis slut för fyr-femmorna på Jäderfors skola. Pernilla Almén påminner om matteläxan innan barnen rusar ut ur klassrummet mot väntande cyklar och en fritid i den lilla byn.”
Ungefär samtidigt, eller troligen lite tidigare, som nämndens diskussion ovan pågår befinner sig alltså GD:s Maria Carlsson med fotograf i ett klassrum på Jäderfors skola. I efterhand har jag hört att personalen där tidigare under dagen avböjt hennes besök, men hon kom ändå.
Citat GD:
”För personal på de drabbade byskolorna är sparbeskeden en kalldusch.”
Vilket sparbesked? Från vem fick personalen det beskedet?
Citat GD:
”- Vad betyder det för byn att halva skolan försvinner?
Här finns ingenting annat. Skolan är av stor nytta. Det blir nog föräldrastorm nu, säger Pernilla Almén.”
Citat GD:
”Hur känns det att gå till jobbet efter det här beskedet?
– Tråkigt, förstås. Vi har en stor omställning att vänta, säger hon.”
Ska halva skolan försvinna? Vilket besked är det GD:s Maria pratar om?
Hur kan hon ens prata om ”besked” och att halva skolan ska försvinna vid den tidpunkten? Jag vet inte exakt när hon besökte Jäderfors skola men om skoldagen precis hade slutat för fyr-femmorna så tror jag inte ens att nämnden hade kommit fram till något beslut om budgeten.
Artiklar onsdag och torsdag:
Idag kom ett ”Förtydligande” i Arbetarbladet. På webben finns det inte ens med bland nyheterna utan står bara som en länk under ”Fler rubriker”. I GD har jag ännu inte sett någon artikel, men jag har bara läst på webben. För många är nog förtydligandet en riktigt viktig nyhet!
Jag återkommer helt säkert i den här frågan. Nu är veckans sista lunchrast strax över.