Farsans dag

Bilden föreställer min storasyster och mig. Jag fick lust att använda den idag bara för att det är Fars Dag.

Jag minns hur vi ritade fars- och morsdags-kort i skolan! Det tyckte jag var roligt. Men jag minns också en tjej i klassen som ritade kortet till sin morfar istället. Hennes pappa var död. Jag tyckte det var konstigt och overkligt att barns pappor kunde vara döda.

Mina barn har sluppit växa upp med den här traditionen och vi har aldrig firat den. Inte Mors dag heller för den delen. Personligen tycker jag att det är tramsigt och bryr mig inte alls. Men jag tror att mina föräldrar gör det och jag har ingen anledning att inte ta mig för med ett besök hos dem en sån här dag. Pappa fick en bok om Sudoku och ett par skraplotter. Inköpen hade syrran fixat så det var ju bekvämt.

När jag googlade på Fars dag fick jag veta att en kvinna i USA uppfann Fars Dag 1910 för att hedra sin far som var änkeman och ensam hade uppfostrat sju barn. Av någon anledning hittar jag inget annat namn på henne än mrs John Bruce Dodd. Hon kanske inte hade nåt eget namn…?

Hur som helst fick det mig att tänka på min farmors pappa. Han blev änkeman när yngsta dottern var ett år och blev då ensamstående pappa till sex barn. Två söner och fyra döttrar. Emanuel, som han hette min farmorsfar, var skräddare och jobbade hemma. Märkligt nog tog han hand om barnen själv i ganska många år innan han skaffade ett hembiträde.

Det har alltid imponerat på mig att en pappa tog ansvaret för sina barn ensam redan på den tiden. Det bör alltså ha varit 1912.

Här är en bild på Emanuel och hans barn

Det här inlägget postades i Personligt. Bokmärk permalänken.