Nu har det precis blivit julafton 2006. Min 50:e julafton i livet och aldrig har jag känt så lite julstämning som i år. Det känns som ett skämt, en teaterpjäs, ja nästan som en parodi. Men jag spelar med jag också.
Igår köpte jag de första julklapparna och idag har jag kompletterat så att det känns ganska okej. Sönerna har i stort sett fått välja sina julklappar själva och i deras paket finns inte många överraskningar. Men det är väl ett bra sätt att använda julen till att ge och få sånt man behöver och verkligen vill ha.
Jag vet också en sak jag får. Ett paket från mig själv. Idag råkade jag på ett par röda mockastövlar. De bara stod där och var precis de stövlar jag saknat och tittat efter så länge jag kan minnas! Man kan nästan säga att stövlarna köpte mig för när jag väl hade rört vid högerstöveln så gick den inte att ställa tillbaka. Det var bara att stövla iväg till kassan och betala. Snart ska jag slå in dem i ett paket och låtsas som om det regnar.
Apropå regn ja… Snö finns det ingen alls. Men jag tror inte det kan vara så enkelt som att det är bristen på snö som förtar julstämningen. Det måste vara nåt annat. Efter i morgon kanske jag har en bättre analys.
Inga julkort har jag skickat, inte ens elektroniska. Men till er som hälsar på mig här på bloggen gör jag ett undantag.
God Jul från mig till dig!