Plötsligt luktade det pizza här inne och jag lyckades snusande lokalisera doften till trädgårdsmöblerna utanför mitt fönster. Men huvva så kallt, jag tyckte lite synd om dem först.
Men när de lämnade bordet så här frös min medkänsla till noll.
Det var ganska roligt att gå ut på balkongen, hosta lite och övertydligt dra ut zoomen på kameran. ”Shit hon fotar!” – så sprang de fega skitarna. Jag ska bli en riktigt elak kärring med tiden. Tränar flitigt.
Usch vilka slarvpellar som lämnar så efter sig!