Det är inte eleverna det är fel på!

Det har skrivits mycket om skolan i veckan. Somligt gör mig ledsen och bekymrad men som tur är finns det också sånt som gör mig glad och hoppfull.

Har samlat på mig så många länkar att jag knappt får nån ordning på det men jag gör ett försök. Det jag vill visa är hur olika man kan resonera och tänka om just skolan.

10.000 barn i åk 6-9 skolkar en eller flera dagar i veckan, visar ett par nya rapporter.

”Skolk är således att betrakta som en av de främsta indikatorerna på en asocial livsföring. Trots detta är samhällets förmåga att ingripa mycket liten, men frustrationen ute på skolorna desto större. Efter många möten med föräldrar och elev anmäler skolpersonalen oro för barnet till socialtjänsten. Det resulterar tyvärr allt för ofta i att utredningen avslutas utan insats…..

Storskolkande är att betrakta som minst lika allvarligt som grov kriminalitet eller tungt drogmissbruk.”

En skolkares bekännelser

”Jag vill ha en skola som talar om för varje unge att han eller hon duger som den man är och därför lär ut respekt för andra, respekt och tolerans. Jag undrar jag, om det normativa passar i en sådan skola egentligen. Kanske det är hög tid att definiera om normen och dess motsats normlöshet.

För mig är normlöshet en egenskap som främst utmärks av bristen på respekt för andra människor. Det har ingenting med regler att göra egentligen, men starkt samröre med (personlig) moral och etik, karaktär och humanism.

Och det yttersta sveket är när vuxenvärlden ställer sig och pekar finger på ett utsatt barn (som bröt mot reglerna) och meddelar att de problem som barnet har är barnets ansvar och därför ska det barnet straffas för sitt regelbrott.

För det är ju vad man gör om man koncentrerar sig på att straffa en skolkare istället för att hjälpa till att lösa de problem som lett till skolk.”

Mer än var tionde niondeklassare har inte fått godkänt i matte, svenska eller engelska.

”Jag blir oerhört upprörd när jag hör detta. Det här visar att skolan inte klarar av sitt uppdrag att minska klasskillnaderna i samhället, säger Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund.”

Rekordfå klarar krav till gymnasiet

”Skolverket har också svårt att säga om siffrorna speglar ett sämre kunskapsläge eller om det är lärarna som blivit hårdare med betygssättningen.”

Lärarna får ta elevernas telefoner

”Det blir inte någon jättestor skillnad för oss, säger Johan Sjökvist, lärare i matematik och NO-ämnen. Men det är ändå något slags stöd uppifrån. Vi har känt att vi jobbat i motvind under lång tid och att det hela tiden är elevernas rättigheter som utökas.”

Sveriges elevråd är kritiskt till de nya mobilreglerna

”Det är inte bra att bestämma över huvudet på eleverna, det är bättre att bestämma med eleverna, säger Josephine Bladh. Jag skulle vilja säga till lärarna: prata med eleverna, de är också människor. Man klarar det på arbetsplatser överallt annars, och jag tror att man kan klara det i skolan också, säger hon.”

Trygga lärare och diktafoner

”En av lärarna, bloggaren ”magistern” med namnet Henrik, berättade i alla fall om hur eleverna ganska ofta, under lektionstid, spelar in honom med sina mobiler.”
…
”Hur som helst så funderade jag en del över detta med att den här Henrik som lät eleverna spela in honom och dryftade frågan några dagar senare med några andra lärare som genast sa att det måste handla om en kombination av en ”väldigt speciell lärare” och ”lika speciella elever”. Förvisso är det också en speciell lärare i den meningen att personen är trygg i sin roll, är väl förankrad i Lpo94 och vågar tänka nytt.

Men eleverna är absolut inte särskilt speciella, de har allt av det som ungdomar i åk 7-9 har över hela Sverige. Men det är klart att lite rätt har de kanske om de på allvar menar att det är ”mycket speciellt” att vara trygg i sin roll, väl förankrad i Lpo94 och nytänkande. Många andra tycker nog att detta borde vara en grundbetingelse för att kunna vara lärare. Hur skall man annars kunna följa med i samhällsutvecklingen?”

Från kaos till kreativitet i Rinkeby

”Ingen kan vara kreativ utan trygghet, självkänsla och ett fungerande språk. Det har rektorn och lärarna i Rinkebyskolan förstått, och eleverna uppvisar numera strålande resultat.”

För mig är det tydligt som nyputsad kristall. Vi kommer inte att hitta ”felen” hos våra barn hur djupt vi än gräver. Det är inte eleverna det är fel på och inte deras mobiltelefoner heller.

Inte en enda unge kommer att få större lust att lära sig för att de får fler och tidigare prov och betyg. Ingen elev kommer att trivas bättre i skolan för att vi tar av dem studiebidraget, mp3-spelaren, kepsen, mobilen eller slöjan. Eller för att vi jämställer skolk med grov kriminalitet eller missbruk.

Elever måste få större inflytande över hur, när och var de ska lära sig och över hur de ska redovisa sina kunskaper.

Betygssystemet måste förändras och göras mer likvärdigt och rättvist. Om vi ska ha betyg så ska också rätten att få dem prövade stärkas.