Jag läser GW Perssons Faller fritt som i en dröm nu. Rikskriminalens chef Johansson har bestämt sig för att klara upp Palme-mordet och att Christer Pettersson inte är den skyldige kommer han och hans medarbetare fram till ganska snabbt.
Just nu läser jag om de olika vittnena och det funderas över flyktvägar och vad vittnena egentligen sagt. Så ikväll när jag strosade runt rätt planlöst i Stockholm så befann jag mig plötsligt på mordplatsen, alltså i korsningen Sveavägen-Tunnelgatan.
Det kändes kusligt att stå där i skymningen och verkligen tänka på det hemska som hände. Ett tag tänkte jag fortsätta uppför trapporna och följa flyktvägen men ärligt talat blev jag mörkrädd bara vid tanken.
Här ska mördaren ha sprungit uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan
Eftersom jag var så nära Adolf Fredriks kyrka och eftersom allting blev så sorgligt och hemskt kändes det skönt att hälsa på vid graven.
