Riksdagssvar – åtminstone ett

För ett par veckor sedan mailade jag ”mina” riksdagsledamöter Raimo Pärssinen, Åsa Lindestam, Sinikka Bohlin, Per Svedberg och Roland Bäckman en uppmaning att svara på de frågor som skickats från riksdagssvar.se.

Sedan dess har endast Per Svedberg besvarat frågorna. Åsa Lindestam skickade ett svar som jag fått ok till att posta här (se nedan).

De andra tre har fått det påminnelsebrev som skickats ut.

Svaret från Åsa Lindestam:

Hej! Det är mitt utskott som tar hand om FRA. Trots det väljer jag att inte svara på såna här enkäter.

Jag är insatt i FRA, har deltagit i utfrågningar och annat som vi anordnat i Riksdagen för att få mer information och också haft en hel del informella kontakter för att förstå mera. Det tryck som vi fått på oss har varit enormt, trots att vi röstade nej till lagen. I början besvarade jag frågor o enkäter. Vissa dagar blev det upp emot 800 mail. Ända fram till augusti fortsatte detta, och därefter sjönk det så under augusti och september var det i snitt 20 mail om dagen. Numera har jag ett eller två mail varje dag.

Att jag svarar på detta till dig beror enbart på att ditt namn står som avsändare och jag vill att du ska förstå hur jag tänker.

Förutom FRA får jag ca 4 förfrågningar om dagen att svara på enkäter och andra frågor. Det är från massmedia, alla facktidningar, studenter, universitet, enskilda personer och intresseorganisationer. Jag kunde under min första tid som ledamot besvara några frågor, men när det ökade i antal valde jag bort en del. Numera har jag hur mycket som helst, dessutom frågor från andra länder också som söker svar, i form av media men också en del systerpartier som jag kommit i kontakt med under resandet.

Även om en enkät ”bara” tar några minuter eller lite längre väljer jag bort nästan alla. Dels tar det för mycket tid, dels inser jag att det är en del av lobbandet som så många ägnar sig åt för att påverka oss hur vi ska rösta. Ibland är det bra att bli påverkad, ibland inte.

Regeringen arbetar med FRA, de har levererat en text, vi jobbar fram vårt (s)-svar till detta, vilket tar energi och engagemang. Därför väljer jag att låta det bli även mitt svar så småningom, även om jag förstår att du brinner för frågan och ibland kanske även sänder ”en ond tanke” till oss på riksdagen att vi ”ingenting gör”. Men vi jobbar för fullt för att det ska bli svar i rätt tid på det vi måste svara på.

Hoppas du står ut med att vänta på svaret och att du dessutom blir nöjd med det så småningom. Den personliga integriteten måste värnas, och samtidigt behöver vi en viss spaning…

Hälsningar

I nästa mail skrev Åsa:

”Det är helt OK att lägga ut mitt svar. jag vil också berätta att när jag kom hem från en resa i Georgien och Azerbadjan under 6 dagar så hade jag fått 3600 mail, och över 3000 var om FRA och IPred, det nya förslaget. Självklart går det inte att läsa alla dessa…”

Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka om det här. Men jag vet att det inte gör mig mer hoppfull om demokratins, valdeltagandets och ”politikerföraktets” utveckling.

Funderar jag på det Åsa beskriver i sitt svar så kan jag förstå att just mängden av medborgare som hör av sig kan ses som ett problem i sig. Samtidigt som vi som förtroendevalda måste fundera över hur vi ska hantera de sätt som väljare nu för tiden väljer att (försöka) kommunicera på.

Att det dimper ner 3 600 mail hos en enskild politiker tyder på ett engagemang vi sällan sett och är ett rop efter svar och förtydliganden som vi måste ta till oss. I just det här fallet handlar dessutom frågorna om en oro för att de som fattar besluten faktiskt inte fattar vad de beslutar om.