Jag ägnar mig ganska ofta åt det som min son lärt mig kallas Structured procrastination. Strukturerad förhalningstaktik kan det kanske kallas på svenska. Visst, det kändes lite bättre att hitta ett begrepp för det – och att inse att jag inte är ensam om taktiken. Men jag skulle hellre vilja ha tips om hur man gör för att inte syssla med det alls.
Sen några veckor tillbaka har jag hjärnan upptagen av tankar på det kommunalpolitiska handlingsprogrammet, där jag fått uppdraget att skriva en av fyra delar. Det ska vara klart senast 17 maj och man måste vara både snäll och lite lögnaktig för att påstå att jag ens börjat.
Dessutom har jag av nån oförklarlig anledning lovat att, tillsammans med Monica Jacobsson, hålla i ett seminarium om lokalpolitik och sociala medier på Offentliga Rummet den 26 maj. Det där kräver förstås en del förberedelser och… ni har redan gissat… Jag har inte börjat med det heller.
Det som förhoppningsvis kan rädda mig är den här helgen och att nästa vecka innehåller flera röda dagar. Men nu sitter jag här denna lediga lördag… Och vad har jag gjort fram till kl 15 på eftermiddagen?
För det första unnade jag mig att somna om och gick inte upp förrän efter 10. Sen gjorde jag kaffe och allt det andra man gör för att vakna till. Satte mig vid datorn och kollade jobb- och privatmail. Drog igenom ett antal statusuppdateringar på Facebook tillsammans med en klase vindruvor.
Det låg 6-7 flikar öppna i webbläsaren som tog sin lilla tid att läsa igenom och det blev några till via Facebook. Läste Mymlans twittertips, en recension av Maj-Gull Axelssons Is och vatten, vatten och is, Lena Anderssons ledare Tillbaka i det gamla, hur elever ser på politiker på Facebook, Fredrikbloggen som funderat över iPad i skolan och hans intervju med Rosanna Dinamarca (v).
Både Arbetarbladet och Gefle Dagblad skriver om rapporten Öppna jämförelser och – förutom att Sandviken inte har lysande måluppfyllelse – blev jag mest ledsen över att läsa att många av våra elever inte känner sig nöjda med sig själva och att så få tycker om att gå i skolan. Deprimerande och oerhört viktigt att fundera över och se till att förändra!
AB skriver också om vad som hände på elevboendet i Norrsätra under sista april. ”Grundproblemet är alkoholen och det är ett samhällsproblem. Där måste alla parter vara med och förebygga.” säger gymnasiechefen Magnus Höijer. Ett faktum jag verkligen håller med om. Men vi måste också göra förändringar i elevboendet inför kommande läsår, precis som vi skrev i intriktningsbeslutet för gymnasieskolans framtid.
Läste som vanligt med behållning Micke Gunnarsson, Lars H Gustafsson, Broängens ettor, Kristina Alexanderson och tittade på den här filmen om matematik hos Ellwes Fisk.
Läste också gänget politiska bloggare varav detta bara är ett urval: Elin, Erik, Ewa, Krassman, Karlberg och Storstad.
Vidare i Google Reader hittade jag den här fiffiga musen, en film om en drama queen och funderingar om Facebook håller på att dö.
Under tiden jag läste det där har jag också installerat av och om TweetDeck, planterat 10 petunior i balkonglådor, plockat undan i sovrummet, diskat, dammsugit och följt vänsternskongress på Twitter.
Jag har också dödat en geting, ätit apelsiner, druckit mer kaffe och lyssnat på Ekots lördagsintervju Hur naiv och godtrogen får en biskop vara?
Nu har jag dessutom skrivit det här oväsentliga blogginlägget… Allt för att (delvis undermedvetet) skjuta upp det jag verkligen borde göra.
Bodil Jönsson skrev ju om Ställtid. Den tid det tar att ställa i ordning, ställa till rätta så att man sedan kan börja göra något. Alltså, innan du kan ta itu med något svårt eller tråkigt måste du smälta det först. Och kanske städa badrummet, spela dataspel, skaka mattor eller något annat medan du gör det.
Hur som helst återstår nu att se om min ställtid är över eller om det blir nåt annat mer eller mindre vettigt gjort först. Börjar känna mig hungrig…
Pingback: Tweets that mention Skriver om och praktiserar Konsten att skjuta upp saker: -- Topsy.com
Nej tack är ett ord som kanske ska användas oftare, eller vad tycker du?
Ja Renate det kan ligga nåt i det… Jag är nog inte så bra på att säga nej. Och ibland finns inte riktigt det alternativet heller.
Det stora problemet för mig uppstår när man först beter sig på det där sättet och sedan dessutom går runt och är stressad och har dåligt samvete över det. Där försvinner massor av energi och det är ju något man aldrig får tillbaka.
Kul att du skrev upp allting du gjorde istället för det du skulle!
Hörde om någon som körde med ett sånt system av dubbla todolistor: en för saker man ska göra, och en för saker man gjorde ändå. På kvällen tittar man på båda listorna, ser alla saker man fått gjorda och kan känna sig nöjd oavsett om man gjort exakt det man planerat eller om det blivit mycket andra saker.
Har tänkt på att jag skulle vilja prova det ibland. Ska nog lägga in det på min todolista.
Så gör jag också Daniel. Stressar upp mig och får dåligt samvete och lägger en massa kraft på det istället för att bara göra.
Med åren har jag ändå blivit lite bättre på att känna igen det där fenomenet när det uppstår. Ibland bestämmer jag mig helt enkelt för att jag inte FÅR göra det jag ska när som helst utan att det ska göras en bestämd tid en viss dag. Då kan jag i alla fall sluta bekymra mig hela tiden.
Det där med dubbla listor provar jag ibland. Då beror det på vad som står på den alternativa listan om det funkar eller inte. Det verkar funka bäst att ta itu med sånt som jag inte ens vet om att jag vill/behöver göra 🙂
För mig är det ändå så att jag i stort sett alltid får gjort det jag behöver i tid. Det gäller nog bara att inse det och sluta stressa upp sig.
Pingback: Brockmans blogg » Varför jobbar vi inte mer tillsammans?