Blev just intervjuad av Gefle Dagblad som gör ett jobb om sociala medier och det kommande valet. Frågor som, varför är du aktiv i sociala medier? Vad tillför det dig som lokal politiker? Vad har du fått för reaktioner från andra lokalpolitiker? Kommer sociala medier att påverka valutgången? o.s.v.
Vi får väl se om det blir nån artikel och i så fall får ni läsa vad jag svarade. Det som stannade kvar i tankarna efter intervjun är att det inte finns särskilt många lokala politiker i Sandviken som är aktiva på nätet. Jo, en del finns på Facebook men i övrigt är de ganska osynliga. Knappt en handfull finns på Twitter, men jag minns just nu bara Helena Sjöberg som faktiskt också använder sitt konto.
Läget är ungefär likadant i bloggosfären. De lokala politiker jag känner till som bloggar är Monica Jacobsson (s) och återigen Helena Sjöberg (fp).
Googlade på de två första namnen på partiernas valsedlar till kommunfullmäktige och hittade två till: Mary Goro (kd) och Joe Eriksson-Gladh (no). Kanhända finns det fler, men i så fall är de ganska osynliga.
Jag skulle verkligen önska att det fanns fler aktiva lokalpolitiker på nätet. Det skulle göra sociala medier mer intressant för medborgaren och med fler synliga politiker skulle också diskussionen och nätverkandet kunna öka. Det är ju faktiskt så att:
– 80 % av svenskarna använder internet
– Det är fler människor som har bredband än som har dagstidning
– 83 % av 16-29-åringar använder sociala medier minst 1g/vecka
– 37 % av internetanvändarna läser bloggar
– 65 % av befolkningen finns på Facebook
De här två citaten tycker jag säger en hel del om hur olika man kan se på saken.
Somligt ska du inte lyssna på, bloggar och liknande öppnar en sluss, människor som inte mår bra kan avreagera sig, säga och tycka vad som helst…
Fredrik Reinfeldt, i Amelia 2006
När dessa ord skrivs pågår det största offentliga samtalet som någonsin har förts om samhället. Dagligen diskuterar vanliga människor hur de har det, vad som betyder något för dem och vad de berörs av.
Det borde vara en självklarhet att politikerna skulle vilja vara en naturlig del av detta.
Anders Mildner, i SvD 2010
Har du en blogg? Regga dig på Politometern och känner du dig som en progressiv bloggare kolla in Netroots.
Pingback: Brockmans blogg » Behövs det en Sociala medier för dummies?
Hej!
Intressant postning, och viktig.
Jag är själv gammal bloggare, körde väl igång den första runt 2005. Har sedan dess provat de flesta verktyg med stort intresse.Arbetar sen drygt 10 år tillbaka inom bibliotekssektorn, där bla sociala medier är ett stort och hett ämne just nu. Regionbibliotek Stockholm har ordnat ett intressant seminarium fö, med just Brit Stakston.
I mitt arbete på Länsbibliotek Gävleborg-Uppsala har jag också ordnat utbildningar på temat. För mig är det självskrivet att ha konto på facebook och twitter, bl a.
Det som krånglat till det för mig en aning, är det här att använda dessa konton både i jobbet och till en del som fritidspolitiker. Tycker jag hamnar i en gråzon, där det är svårt att bedöma var den ena rollen slutar och den andra tar vid. I den fysiska världen får man ju inte bedriva politisk agitation på sin arbetsplats, men hur är det i den virtuella? Någon kollega i bibliotekssvängen har t ex skapat dubbla facebook-konton, ett privat/ett i tjänsten. Jag skulle alltså kunna ha dubbla/tredubbla konton (ett privat, ett i tjänsten, ett som fritidspolitiker )beroende på i vilken roll jag skriver, men vem orkar hålla på med det?
Tycker det här är ett viktigt ämne att diskutera!