Socialdemokraternas första kongressdag 2011. Mona Sahlins sista tal som partiledare och Håkan Juholts första minuter som hennes efterträdare. Mäktigt. Stämning av både sorg och förväntan men framför allt en hel del jävlar anamma.
Jag tolkade det som att Mona tänkte på sin egen framtid när hon citerade Håkan Hellström ”jag tror, när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än”. Förhoppningsvis inkluderade hon inte hela låttexten för den är ju rätt tragisk.
Men hon skickade också med en historia till den andra Håkan. Om man går ut för att köpa frukostbröd är chanserna 3 miljarder mot en att man också kommer hem med bara ett frukostbröd. Man vet alltså aldrig vad som väntar. Och så är det väl för oss medlemmar också och för hela partiet.
Exakt kl 16.45 svarade kongressombuden ett rungande JA till valberedningens förslag att välja Håkan Juholt till partiledare. Applåderna var långa och varma och kamerablixtarna många.
Juholt tackade för förtroendet och lovade att ”I won’t back down, but there’s no easy way out”. Ännu ett låtcitat, den här gången från Tom Petty, men förstås i Johnny Cash’s version.
För övrigt ägnade jag en stor del av dagen åt att irritera mig på att Stockholm Waterfront kongresscenter har noll mobiltäckning och ett icke fungerande trådlöst nätverk. De flesta andra verkade ungefär lika roade av detta faktum. Ett sprillans nytt kongressbygge utan fungerande nät?! 2011?
Ett tag funderade jag på att skriva blogginlägg med gåspenna på parfymerat brevpapper, stoppa i kuvert och försluta med lacksigill. Det sprack på att jag inte kunde postadressen till Netroots och inte hade nåt frimärke. Vi får väl se hur det går i morgon…
På reco.se kan man förresten tycka till om kongresscentret.
Nu ska jag värma fötterna under täcket och se fram emot en god hotellfrukost följt av Juholts tal kl 10.00. Det kan man också se och höra på SVTForum. Innan lunch ska partisekreterare väljas och fyllnadsvalen till VU och partistyrelsen. Eftermiddagen ägnas åt allmänpolitisk diskussion och kl 16 avtackas Mona Sahlin. Sen blir det minsann kongressfest och jag har ingen som helst aning om vad det kommer att innebära.
Av alla debattinlägg jag hörde idag var Peter Gustavssons det jag tyckte allra mest om.
Jag köpte förstås också en partiledarknapp.
