En av de saker som stör mig mest är när folk pratar högt. Jag avskyr det verkligen och det verkar bli värre och värre med åren. På möten, kaféer, restauranger eller var helst det finns människor känns det som om vissa högljudda element inkräktar på mitt livsutrymme, för att jag blir tvingad att lyssna på dem.
Mer och mer ofta väljer jag att ha hörpropparna i öronen och lyssna på böcker och radio för att försöka stänga ute omgivningen.
Nyss upptäckte jag en intressant sak. Här – i Dubrovnik – pratar folk också högt och skriker emellanåt. Men jag stör mig inte ett dugg.
Är det alltså så att det egentligen inte är ljudnivån som irriterar mig normalt sett, utan det folk faktiskt säger? Här förstår jag ju inte vad de pratar om och därför behöver jag heller inte bry mig.
Det där ska jag fundera vidare på …
Men när jag ändå är inne på störningsmoment och inkräktande ska jag passa på att tycka till om en annan sak.
Visst är det tragiskt och fult att det får finnas reklam tamme f-n överallt? Jag sitter på torget i historiska Gamla stan i historiska Dubrovnik och tittar på en historiskt gammal byggnad som är så himla vacker. Men på väggen sitter en skrynklig ful plastvepa med reklam för Dubrovnik-kortet. Ni ser eländet på bilden här ovanför. Nog är det ett helgerån?