Idag har jag varit på auktion och köpt etsningar som jag egentligen inte förstår varför jag tycker om. Konstnären heter Ola Granath – nu funderar jag på var de ska hänga.
Av alla miljoner ting som fanns att bjuda på var det etsningarna och ett dragspel som väckte habegär hos mig. Men det blev tyvärr inget dragspel. Mina grannar anar inte att de egentligen borde glädja sig ikväll.
Förstår absolut varför du tycker om de svartvita etsningarna! Vackra, mystiska och lite farliga. Det tror jag passar dig som handen i handsken.
Fast det var för tråkigt att det inte blev något dragspel, hade med förtjusning sett framemot ett extranummer av dig på nån av blueskvällarna:))
En granne