Nu ska jag berätta varför jag vill lära mig Dvorak. Och sen kan det hända att jag slutar tjata om det.
Tangenternas placering på det som kallas QWERTY-layout uppfanns ca 1850 och anledningen till att bokstäverna sitter där de gör är att man ville undvika att typarmarna slog ihop och fastnade. Nåt alla som skrivit på en manuell skrivmaskin säkert varit med om.
Ur Wikipedia
”Tangentbordsuppsättningen uppkom under en tid när typarmar lätt trasslade ihop sig. Detta berodde på att den första mekaniska skrivmaskinen med tangentbord, typarmar, färgband och vals, konstruerad av C.L. Sholes, hade typarmarna arrangerade i en cirkel under papperet. När en tangent trycktes ner slog en typarm upp från cirkeln och satte bläck på undersidan av papperet. Med en sådan konstruktion infinner sig ett problem om två intilliggande typarmar slår upp i snabb följd; de fastnar i varandra. Detta kan även hända på nyare maskiner där typarmarna ligger i en halvcirkel.
Sholes löste detta genom att placera till exempel t och h, som är en vanlig bokstavskombination i engelsk skrift, så att typarmarna skulle vara på säkert avstånd från varandra. Eftersom typarmarna var ordnade i en cirkel så hamnade tangenter vars typarmar var långt från varandra ganska nära varandra. Tangentbordet som passade till det arrangemanget känner vi som QWERTY-tangentbordet.”
Dvorak däremot är utvecklad främst för att förbättra skrivhastighet, bekvämlighet och ergonomi. Layouten sägs baseras på en stor mängd statistik, psykologi och fysiologi och uppfanns av August Dvorak som fick patent på det 1936.
I Dvorak finns de vanligaste bokstäverna under de tangenter som är utgångsläget för fingrarna (mittenraden alltså). Naturligtvis är det tänkt utifrån engelska språket. Så jag testade en svensk text på ca 4000 tecken. Diagrammet nedan visar hur många tecken som skrivs på över, under eller mittenraden med Qwerty/Dvorak. Även för svenska blir det alltså en klar förbättring med Dvorak – åtminstone om man föredrar att inte behöva flytta fingrarna så mycket när man skriver.
Med Dvorak skrivs också 60 % av bokstäverna med höger hand, jämfört med Qwerty där samma siffra är 40 %. Är man högerhänt är man troligen starkare i höger hand. Eftersom vokaler och konsonanter sitter på varsin sida av tangentbordet växlar man mera mellan höger och vänster hand. Vilket bör vara bättre både ur hastighets- och ergonomisk synvinkel.