Idag är det Folknykterhetens Dag.
På nyheterna hörde jag att hälften av alla kvinnor fortsätter dricka alkohol under graviditeten. Var tredje kvinna dricker minst en gång per månad och var femte så ofta som 3-4 gånger per vecka.
Det finns ingen nedre gräns för vad som är okej att dricka utan att riskera alkoholskador på fostret. Barn har olika sårbarhet, vem som tål mer eller mindre vet man inte förrän det är för sent.
Kvinnor väntar idag upp till 30-årsåldern med att skaffa barn och har då redan skaffat sig alkoholvanor som kan vara svåra att bryta. Inte p.g.a. missbruk eller beroende utan helt enkelt av sociala och vanemässiga skäl.
Fetalt alkoholsyndrom, FAS, en kombination av medfödda symptom drabbande hjärna, ansiktsskelett och andra organ till följd av en exposition för stora mängder alkohol under fosterstadiet; det fullt utvecklade syndromet har bara beskrivits hos barn till svårt alkoholiserade mödrar, men lindrigare symptom (FAE, fetala alkoholeffekter) kan förekomma även om modern haft en måttligare överkonsumtion under graviditeten.
I Sverige föds varje år upp till 400 barn med grava alkoholskador. Hur många som föds med FAE hittar jag inga uppgifter om – kanhända vet man inte det…
Barnen får bl a svårigheter med koncentration, uppmärksamhet, impulsstyrdhet och uthållighet. De uppvisar svårigheter med matematisk förmåga, sekventiellt minne, problemlösning och inlärning överhuvudtaget. Problem som kvarstår hela livet.
Det finns ungefär 200.000 barn i Sverige som växer upp med en förälder som missbrukar. I allt det som skrivits om barnmisshandel och barn som far illa den senaste tiden har detta faktum lyst med nästan total frånvaro.
Personligen är jag övertygad om att Bobby hade levt idag om inte de vuxna i hans närhet hade druckit alkohol. Varför pratar vi inte om det?
Varför pratar vi inte om alla de barn som går hem från skolan varje dag med ont i magen. Hur är det hemma idag? Är mamma eller pappa full? Finns det sprit i skafferiet? Hur mycket finns det? Hur kommer den här kvällen och natten att sluta?
Varför pratar vi inte om alla de barn som med fasa ser fram emot helgerna, och ännu värre alla långhelger? De som andas ut när spriten är slut och Bolaget tack och lov är stängt hela söndagen.
Varför pratar vi så sällan om alla de barn som varje kväll ligger i sina sängar, spända som fiolsträngar och lyssnar efter gräl, slag, skrik, spyor och ännu värre saker.
Alla barn har rätt till en alkoholfri uppväxt!
Från att de är i mammas mage tills de är vuxna nog att själv få välja.