5.5.1 JÄV KL 6:24-27 gäller förtroendevald eller en anställd hos kommunen

24 §. Den som är jävig i ett ärende hos en nämnd får inte delta eller närvara vid handläggningen av ärendet. Den som är jävig måste så fort ärendet pålyses lämna sammanträdeslokalen.

25 §. En förtroendevald eller en anställd hos kommunen eller landstinget är jävig, om

1. saken angår honom själv eller hans make, sambo, förälder, barn eller syskon eller någon annan närstående eller om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom själv eller någon närstående

2. han eller någon närstående är ställföreträdare för den som saken angår eller för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets utgång,

3. han har fört talan som ombud eller mot ersättning biträtt någon i saken, eller

4. det i övrigt finns någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet.

26 §. Från jäv bortses när frågan om opartiskhet uppenbarligen saknar betydelse. Exempel: när delegationsbesluten anmäles och lägges till handlingarna.

27 §. Om ett ärende hos en nämnd berör ett aktiebolag där kommunen äger minst hälften av aktierna eller en stiftelse där kommunen utser minst hälften av styrelseledamöterna, skall jäv enligt KL 25 § 2 eller 4 inte anses föreligga enbart på grund av att den som handlägger ärendet är ställföreträdare för bolaget eller stiftelsen eller på något annat sätt är knuten dit. Vad som nu har sagts gäller inte när en nämnd handlägger ärenden som avser myndighetsutövning mot enskilda.

Jäv enligt 25 § 4 skall inte heller anses föreligga enbart på grund av att den som handlägger ett ärende hos en nämnd tidigare har deltagit i handläggningen av ärendet hos en annan nämnd.

Paragraferna reglerar frågan om jäv i kommunala nämnder. Kommunallagens jävsregler skärptes 1994. Det betyder bland annat att en person som ingår i en styrelse för ett kommunalt bolag inte kan vara med om prövning av ärende som avser myndighetsutövning. Bestämmelserna gäller både förtroendemän och anställda.

Förvaltningslagens jävsregler gäller även för tillkallade experter. Även om KL:s jävsregler inte uttryckligen gäller för tillkallade konsulter, kräver hänsyn till sakligheten och opartiskheten att sådana konsulter inte anlitas som skulle ha varit jäviga om de varit anställda.

Bestämmelserna gäller inte personer, som endast vidtar åtgärder av rent expeditionell natur, såsom diarieföring, utskrift av beslutsexpeditioner eller expediering. Däremot gäller jävsbestämmelserna för personer som utreder, föredrager, föreslår eller beslutar.

1. Sakägar-, intresse- och släktskapsjäv.

Jäv föreligger både om saken rör den som skall handlägga ett ärende och om sakens utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom. Med att ”saken rör honom” förstås de fall där han är part eller där han har ett sådant av rättsordningen erkänt intresse i saken att han i någon instans kan uppträda som part. För dessa fall är det befogat att anse att vederbörande har ett intresse av rättslig natur.

Den omständigheten att en sak rör någon såsom samhällsmedlem eller såsom medlem av en grupp inom samhället bör inte i och för sig grundlägga jäv. I linje med detta ligger att en person, som sitter i ett organ i egenskap av särskilt utsedd representant för visst intresse, inte enbart på grund av sin ställning som intresserepresentant är jävig att ta befattning med ärenden som rör just detta intresse.

För att klargöra släktskapsjävets innebörd anger lagtexten de släktskapsförhållanden som under alla omständigheter grundar jäv, d.v.s. sådana fall då saken angår den handläggande myndighetspersonens make, sambo, föräldrar, barn eller syskon. Därutöver hänförs till en andra kategori sådana fall då saken angår någon närstående. Se i 4 kap 13 § 2 RB angivna, mer avlägsna släktskaps- och svågerlagsförhållandena grundar inte utan vidare jäv. Om jäv skall anses föreligga i sådana fall blir beroende av om vederbörande skall räknas som ”närstående” eller ej.

Denna bedömning kan utfalla olika i olika fall allt efter omständigheterna. Det bör påpekas att uttrycket ”närstående” formellt täcker såväl situationer då släktskap eller svågerlag föreligger som fall då någon av annan anledning är att karakterisera som närstående.

2. Ställföreträdarjäv.

Den som är förvaltare eller god man för någon är ställföreträdare för denna och är därför jävig att handlägga ärenden beträffande denne. Ställföreträdare är också den som är behörig att företräda ett bolag eller en organisation, d.v.s. är firmatecknare.

Ställföreträdarjävet gäller sålunda inte för den som bara är ledamot av företagets eller organisationens styrelse. Huruvida denne är jävig för att bedömas enligt p. 4 om det s.k. delikatessjävet.

3. Ombudsjäv.

Jävsregeln avser inte att begränsa tjänstemännens möjligheter att lämna service till medborgarna i deras umgänge med myndigheterna. Från jävssynpunkt är det därför avgörande om den handläggande uppburit ersättning för sitt biträde. I övrigt får biträdesfall bedömas med ledning av generalklausulen i p. 4.

4. Delikatessjäv.

I denna punkt upptas en generalklausul av innehåll att den som har att handlägga ärende är jävig, om eljest särskild omständighet föreligger som är ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet. Med ledning av denna klausul bedöms t.ex. sådana fall, då någon är uppenbar vän eller ovän med eller är ekonomiskt beroende av part eller intressent eller direkt lyder under honom, liksom fall då den handläggande är engagerad i saken på ett sådant sätt att misstanke lätt kan uppkomma om att det brister i förutsättningarna för en opartisk bedömning.

Även frågan om huruvida anknytning till facklig organisation skall grundlägga jäv bör bedömas med ledning av generalklausulen. Behovet av garantier för opartiskhet är inte detsamma i alla ärenden, där jävsbestämmelserna är tillämpliga.

En väsentlig skillnad föreligger mellan ärenden som avgörs med beslut utan rättslig verkan, framför allt serviceärenden, och de ärenden som innefattar myndighetsutövning mot enskild. Bland de förra finns många där frågan om opartiskhet är av underordnad betydelse eller helt betydelselös. Det kan emellertid också i ärenden av den senare typen inträffa att frågan om opartiskhet saknar betydelse. Att i sådana fall upprätthålla ett krav på att ingen jävsgrund får vara för handen behövs inte. Detta gäller exempelvis för sådana registreringsärenden och ärenden om utanordnande av lönebelopp som är helt rutinartade och inte kräver några överväganden av den art att det kan uppkomma en fråga om partiskhet eller opartiskhet.Har den beslutande i realiteten ingen valmöjlighet, kan han inte handla partiskt.

Samtidigt måste man emellertid hålla i minne att även ärenden av nyss angivna slag i en del fall kan vara kontroversiella och erbjuda valmöjligheter eller kräva mer djupgående överväganden. Skulle detta vara fallet, bör givetvis jävsgrunderna uppmärksammas. Vid avgränsningen av de fall, i vilka det bör vara tillåtet att bortse från det som formellt utgör jäv, bör stor försiktighet iakttas.

I alla tveksamma fall bör jäv beaktas. Endast om det är uppenbart att frågan om jäv saknar betydelse, bör det vara möjligt att se bort från ett förhållande som konstituerar jäv.